Här är ett försök på att illustrera kunskap som en del av individen. Jag har utgått från vad Olga Dyhser säger om en aktiv konstruktionspsprocess. Där eleven tar emot informationen och tolkar den utifrån tidigare kunskap.

I mitten bilden ser vi eleven gå sist ifrån lektionen med ytterligare en läxa från läraren. Jag tänker mig att läraren i detta fallet är bestämd och hård. För att pressa eleven att se den hjälte han ser inom eleven. Både klassrummet och läraren vill jag ska ha en känsla av auktoritet och opersonlighet.(konstigt uttryckt men vet inte hur jag ska förklara det) inte nödvändigt vist för att lärare/klassrummet är sådan-t utan för att jag tänker mig att eleven upplever situationen opersonlig och påtvingad.    

I andra bilden ser vi eleven sitta ner med sin läxa runt honom är vad som känns som ett berg med böcker. Men när han börjar läsa får texten ett eget liv och hans omgivning börjar svara mot hans fantasi.Det är när han aktivt söker kunskap som kunskapen väck till liv, hans inre processer och hans förståelse om omvälden hjälper honom att ta till sig ny kunskap. Här lär sig inte eleven något  när den strikta läraren för söker fylla honom med kunskap utan han lär sig själv genom sökandet av kunskap.

Det är en del till att pilla med bilderna så har översikt med färg val och så vidare. Ett av mina frågetecken just nu är .. Räcker det med de två bilderna eller ska jag fylla i översta rutan med något med ? i så fall vad ?
Jag känner personligen att det räcker med de två bilderna. men vet inte rickigt om det blir för otydligt för någon som inte är insatt.